Upplevelser

Dagisutflykt i djurparken i torsdags. Gullig lodjursmamma med källingar och annat. Stod länge och tittade på björnarna. Tyckte lite synd om dem. De såg liksom sjuka och hängiga ut. Simmiga ögon och rinnande saliv.

Men när den ena björnen slog den andra med ramen, resolut hoppade upp på ryggen och tre sekunder senare hoppade ner, fick allmäntillståndet sin förklaring.

Jag minns Arne Weise och Ett med naturen.

För övrigt kanon (som sydskånska mellanålders tjejer säger)