torsdag, februari 25, 2016

Tisdagar med TV


Hm. Tisdagar på svt klockan halv nio. Lämpligt nog en halvtimme, vad man kan orka med. Vackert vego avlöst av samtal om bildning. "Vad har Goethe för relevans för mig" frågar Liv. "Det är en fråga som jag överhuvudtaget inte tänker på" "kultur bildning och relevans behöver inte tänka på det" något sådant svarar Horace. Mums.

Roadtrip till Sandviken

Linjer. Öppna vider. Skidåkning på isen.

E-4an i mörker. Massivt inslag av lastbilar. Lastbilar. Lastbilar. Lite lastbilar till.

Ångest förbytt till lycka och eufori. Högby bruk och världens bästa skidlärare Tobbe. Tack.

Gullig blöjrumpa möter långbent tonåring. Kärt.

Drömhus på G.

söndag, februari 14, 2016

Konsert Mauro Scocco





L och jag åkte på vallfärdsresa till Malmö i fredags. Den gamla husguden Mauro på en konsertscen tillsmammans med Tomas Andersson Wij och Andreas Kleerup. Kung Mauro. Mera Mauro. Publiken var som en törstande utsvulten kamel i öknen när han dök upp efter 25 års bortavaro från scenen.

Publiken. Total ålderssegregering.

Besök av en liten livsnjutare...

"Jag gillar Kay Bojesens formspråk. Näbben, ögonen och inte att förglömma tyngden av träet."


Sigrid tänker...

Alltså Felix. Har det något att göra med det skånska ursprunget, men det är absolut en ketchup för finsmakaren.  
Sigrid rekommenderar.

Liten minikusin har även den goda smaken att gå igenom min bokhylla (Alexa chung it, ok, Stoner, Not that kind of girl Lena Dunham. Tavelväggen i vardagsrummet får även en del uppmärksamhet och godkännande. Yo go girl!!

lördag, februari 06, 2016

Bodil Malmsten

Bodil Malmsten har flyttat till andra jaktmarker.

Hon fanns på TV på 80-talet 90-talet. Skrev krönikor. Skrev små korta böcker. Flyttade till Finistere. Bloggade. Hade sin egen ensamma ton. Fann sig inte i att bli infångad av andras definitioner. Nästan irriterande mollstämd.


Urklipp från finistere.se Bodil Malmstens blogg. Älskar.

Efter det att Det här är hjärtat kom ut har jag fått papperspost, så kallade beundrarbrev.
Det är länge sedan min papperspost bestod av annat än räkningar och otäcka meddelanden från Skattemyndigheten. Och så dunsar det plötsligt in handskrivna kuvert med brev från läsare i olika åldrar som förutom att de tycker om min bok har en sak gemensam och det är att alla ber om ursäkt för att de tar sig friheten att skriva till mig. Eller hur de nu uttrycker det. "Du undrar väl vad det är för filur som skriver till någon jag inte känner..."
Nej, jag undrar inte, jag gör det själv och tycker alltså att det är normalt.

Men nu är det inte för att skryta med de fina läsarbreven jag får som jag berättar det jag kommer att berätta här, ett så märkligt sammanträffande att jag överväger att börjar tro på någoning.

Det märkliga sammanträffande handlar om konstverket Girl in Red Dress with Cat and Dog på ett kort som kommer med posten, den sortens konstkort man köper i museishoppar som bekräftelse på att man varit där; konstkortet jag får med beundrarposten är från American Folk Art Museum i New York.
Innan jag somnar läser jag Teju Coles Open City där på sidan 36 i den amerikanska pocketutgåvan författaren står framför Girl in Red Dress with Cat and Dog och tänker att den har lite väl sockersöta detaljer "but they could not obscure the force and beauty of the painting."

När jag vid midnatt i min säng på Södermalm läser om Teju Coles möte med Girl in Red Dress with Cat and Dog är jag tvungen att störta upp ur sängen och kontrollera att bilden på konstkortet är just den målningen och det är det.

Faktum är, jag har aldrig förut sett Girl in Red Dress with Cat and Dog eller hört talas om att den finns. Första gången jag får veta det är den dag jag får konstkortet med posten och samma kväll, i den bok av Teju Cole som jag just råkar läsa, Girl in Red Dress with Cat and Dog bara står där på sid 36.
Så är det, men vad det betyder har jag ingen aning om.
Inlagd 2015-04-20, kl 11:48 |