Ljuvliga låtar

På Youtube.com hittar jag....

det kommer att bli en lång kall vinter

så vackert...

och så lite gammal flickporr

jag väntar i hörnet av seven eleven...

men det här är kanske att gå för långt

starlet

Hetast här hemma är dock

Schnappi

Gillar...

denna med. Hmm..

Skulle inte...

ha något emot att som C**** befinna mig i BARCELONA . Drömmen lever...

Ett mejl...

kom klockan 15. Det kanske går i lås...Det fanns en kvar till mig!

Lisa

Vad jag tycker om denna lilla ängel i New York. Jag har tappert kämpat idag för att få köpa den men misslyckats. Slut. Finito. Jag hoppade på tåget för sent. Nåja, nu ska jag hålla ögonen öppna för Lisa Rinnevuo i fortsättningen.

Bokus.com

Alla dessa böcker har sträcklästs under sommaren/hösten. Underhållning av bästa sort.



En klass för sig av Curtis Sittenfeld. En till ytan riktigt tråkig bok, med en lätt menlös handling. Tjej mellan 14-18 som går på internatskola. Är lite utanför. Gör mest ingenting, är medelmåttig, mesig och betraktande. Sträckläste skiten! Det var ju så det var för min del i alla fall. Gjorde ingenting mellan 13-18. Gick mest och trånade. Och kunna skriva om den perioden i livet och så himla bra .....(om en period i livet man kanske helst glömmer...)



Kungamordet av Hanne-Vibeke Holst många strå vassare än Kronprinsessan. Ruggig, spännande, hon har ett sånt driv i texten. Misshandel, makt, rädsla. Hon vill berätta något, det är inget finlir, men budskapet når fram.



Att orka läsa igenom 800 sidor i dagens snabbkonsumtionsvärld går alldeles utmärkt. Michel Faber The Crimson petal and the white en såpa med knorr, Dickens, om 1870-talets London, väldigt in på porerna. En saga.



Belle-de-jour. En bloggbok av en callgirl i London idag. Vad lite man vet.... Väldigt köttigt, inte upphetsande, men coolt skrivet. Jaha, kan en intelligent människa välja att försörja sig som call-girl, fastän man inte behöver. Tydligen, det finns exhibisionister.

Valet

Slapp, slö och likgiltig är mitt andra namn, men när jag såg kön till röstningslokalen då blev jag rörd. Är så förbannat blödig. Men gud vad vackert det var, gammal, ung, man, kvinna, brun, vit, var där! Väntade på sin tur att RÖSTA.

Svenskt Tenn-väska

Efter att ha läst DN På Stan i torsdags blev jag så köpsugen. Citerar Marie Birde (så bra modeartikel, hittar tyvärr inte artikeln på nätet.)

" JOSEF FRANK ÄR höstens skatt. De vackra mönstrens okrönte konung har gjorts tillgänglig för alla, när hans mönster nu syns på väskor och tygkassar. Hans design passar perfekt ett mode som blickar tillbaka och vill återerövra klassiska ideal. Josef Frank, som tänkte att han skulle försöka vara en demokratisk designer i en tid då man ville skilja på folk och folk, har alltså tagit över hela stan."

"Nej, när Josef Frank nu är ute och går på gatan har han brutit mot konventionerna och är där han vill, i sällskap med en Söderböna på Götgatsbacken, på väg till Indigo för att dricka öl. Jeansen kommer från Cheap Monday, kappan är second hand och väskan alltså från Svenskt Tenn. Det ser modernt och tidlöst ut."

"Snygg och diskret, proper men med en egen identitet, klassisk och modern på samma gång. Kulturarv, mode, stil och personlighet förenat i en enkel väska."

Men min väska ska ha elefantmönstret av Estrid Ericson.
Upplysningar: Josef Frank verksam under 30-50 talen. Lite svenskt borgerligt kulturarv: Svenskt Tenn

Långkofta&chiffong

Långkoftan är i akryl och mohair, stickig som fan, och under en tunn blommig klänning med svarta snören. Till det ska jag ha smala jeans eller tjocka svarta strumpbyxor.

En dag som denna...den 11 sept

tänker jag på katastrofer och elände som fastnat i minnet. Estonia, Olof Palme, Tjernobyl, Knutby, Anna Lindh, Ubåten Kursk, Tvillingtornen i New York, tsunamin, prinsessan Diana. T ex följde jag timme för timme rapporteringen från den sjunkna ubåten i Barents hav. Besättningen som överlevde och satt på 150 meters djup och väntade på en räddning, som aldrig kom. Kärleksbrev som skrevs där nere i mörkret...

I en katastrof finns alltid hjältar, offer och skurkar med.

Hjältarna: brandmän, människor som offrar sig, överlevare
Offer: barn, civila, Diana
Skurkar: Bin Ladin, teknokrater, regeringar, prins Charles

Media är kluriga med att spinna på detta. Ibland blir det för enkelt med rollfördelningarna.

Kändistätt

Sitter helt utmattad lördag kväll kvart över 8 med en liten grogg vid sidan om. Tranbär lokasmultron, hallon, passoa och absolutrasberry. Väldigt välbehövlig. Dagens festligheter har ägt rum i den underbara byn Glimåkra, en liten alpby i norra Skåne, så söt så charmig, så långt borta. Dock Glimåkrakalaset har gått av stapeln. Ansiktsmålning, Mora Träsk, karuseller, ponnyridning. Allt GRATIS. Marie, om du läser detta. Din hunk var där. Den sexige killen (vad han nu hette) från vår skoltid. Inte ett överviktsgram, så välbevarad. Vi fick ögonkontakt när jag stod och ropade efter en förrymd A**. Vissa har bara det. Överlag var killarna (pappor då ja...) i Glimåkra sådär brandmänssnygga. De ler har glimten i ögat och har ev inte fattat vilken utstrålning de har. Lyllos tjejerna.

Fredag efm i min egen lillastad var rätt sick. På torget hade Pernilla Wahlgren och Charlotte Perrelli landat som direkt nedstigna från en reklampelare. De såg ut som marsianer när de stod bland oss bönder. För x antal riksdaler gör de reklam för Sisters, en profillös storasyster till JC. Orkade med det i 10 minuter. När Pernilla W öppnar munnen så händer det grejer. Mellan sina framträdanden satt hon i en bil och värmde sig. Läste tidningen Mama berättade hon. "Läser om Brooke Shields som har förlossningsdepression. HIIIHII HI Bara ungen kom ut så var man ju själaglad HIIIHII HII." Sedan sjöng Charlotte om Gröna små äpplen. Behövde inte gå längre än 300 m för att höra Ian Wachtmeister och Alf Svensson valtala för Kd. "jag har varit lärare i 10 år mellan 1963 och. bla bla. Och på den tiden kallades man magister... bla blaDet är en skymf mot eleverna bla bla mässade Alf under tiden som Ian tog på sig en regnbågsfärgad krullperuk. Vad han skulle tillföra gick inte att begripa, köpte en seg köttbit på Domus istället.

För tre dagar sedan

gick jag runt Balsberget med mina pinnar. En dryg timme. Mossa,svampar, bok och en irländsk varghund som slickade mig på handen. Med stigande ålder blir jag mer och mer hundrädd. Men den såg mild ut. På kvällen lyssnade jag och Lilla stadens samlade PRO och SPF-församling på författare. Linda något, Carina Burman (äppelkäck. Kallade sina barn pip, skrik och gnäll och stackarna är tonåringar...) och Inger Alfvén (läst åtminstone S/Y Glädjen). Glädjen var bra, spännande. Rekommenderar. Och höra henne prata fritt (charmigt) en trekvart var spännande. En stilla skön karisma. Att höra författare är egentligen rätt onödigt, de är kanske bäst i bokform, men vissa har även fått talets gåva. Hanne-Vibeke Holst var här för något år sedan, och hon kunde snacka. Hon är FEMINIST, skriver böcker som bitvis är hur bra som helst varvat med mycket brödtext. Min mosters migrän är bland det bättre.

Avslutningsvis på kvällen tysk sekt som smakar alkoläsk med spagetti och tonfisksås.

Tonfisksås. Världens enklaste, alla gillar det. Fräs purjolök mjuk. Blanda i en fiskbuljongtärning, ett paket matlagningsgrädde, en burk tonfisk i vatten. Ev späd med vatten el vitt vin. Bandspagetti till.