För tre dagar sedan

gick jag runt Balsberget med mina pinnar. En dryg timme. Mossa,svampar, bok och en irländsk varghund som slickade mig på handen. Med stigande ålder blir jag mer och mer hundrädd. Men den såg mild ut. På kvällen lyssnade jag och Lilla stadens samlade PRO och SPF-församling på författare. Linda något, Carina Burman (äppelkäck. Kallade sina barn pip, skrik och gnäll och stackarna är tonåringar...) och Inger Alfvén (läst åtminstone S/Y Glädjen). Glädjen var bra, spännande. Rekommenderar. Och höra henne prata fritt (charmigt) en trekvart var spännande. En stilla skön karisma. Att höra författare är egentligen rätt onödigt, de är kanske bäst i bokform, men vissa har även fått talets gåva. Hanne-Vibeke Holst var här för något år sedan, och hon kunde snacka. Hon är FEMINIST, skriver böcker som bitvis är hur bra som helst varvat med mycket brödtext. Min mosters migrän är bland det bättre.

Avslutningsvis på kvällen tysk sekt som smakar alkoläsk med spagetti och tonfisksås.

Tonfisksås. Världens enklaste, alla gillar det. Fräs purjolök mjuk. Blanda i en fiskbuljongtärning, ett paket matlagningsgrädde, en burk tonfisk i vatten. Ev späd med vatten el vitt vin. Bandspagetti till.