När det är som bäst

Häromhelgen var vi ute med bilen på en liten söndagsutflykt, rätt håglös sådan. Så ställde vi bilen på en skogsväg utanför Högsma. Upptäcker att vi går bredvid ett gammalt vattenfyllt stenbrott. Plötslig dyker tre dykare upp i vattnet (bokstavligt) med tuber och gummidräkt. Det visar sig att stenbrottet är minst 30 meter djupt och de har en övning på gång.

Lite längre iväg viker vi av på en stig. På en skylt står det: dopplats 100 m. Det visar sig att det är en 150-år gammal dopplats för de första pingstvännerna. En vacker plats mitt ute i spenaten.

En bit längre iväg går vi förbi ett ensligt hus. En av husinnevånarna följer våra förehavanden, vankar overksam lite fram och tillbaka på gårdsplanen, och glor. I bakgrunden tornar högar av gamla svarta stenrester från stenbrottet upp.

Allt som gjort för en deckare.

Bild: dopplatsen, en fördämd bäck.