Bara sådär...

Hamnade en novemberblek solig dag i Stockholm. Ansiktena vända upp mot solen och lapandes det lilla ljus som tränger fram. Framför dansmuseet hade en flock 60+-surikater ställt sig i kö. Jag klämde mig in i sista sekund. Lunchkonsert med Albin Flinkas. En föreställning om BREL. Vilken liten pärla till föreställning. Enkelhet, när det är som bäst. En kille och en pianist och en rökmaskin. Det fanns magiska små sekunder där vi i publiken inte nändes klappa. När Albin sjöng Brel, det var så bra, "...du får inte lämna mig.." "ne quite pas..." Ryyyser.

Sockertoppen Peter Jöback var också där och tittade. Många tittade på honom med.