Pedometer - satans teknik

På jobbet har det delats ut små apparater som räknar steg. Vi är 79 deltagare i en tävling där den som går flest steg vinner resecheckar. I tre månader ska tävlingen pågå och resecheckar delas ut 1 gång per månad. Följande har inträffat i mitt fall. Försökte installera ett batteri häromkvällen, satt en halvtimme och svor, läste instruktionen och gjorde förinställningar. Den funkade inte. I onsdags kväll lyckades jag involvera C* i projektet. Då händer följande.

Under tiden han undersöker innanmätet på mätaren står jag med bakstycket och leker med klämman. Lyckas få in fingertoppen i klämman, den slår igen och jag tjuter som en ulv. Får ångest, tror att fingertoppen är förlorad. C* försöker slita av klämman, jag tjuter ännu mer. Lyckas till slut bända loss klämman med en mejsel. Skrattar och gråter och dokumenterar med kameran. Pytteskruvarna som håller fast bakstycket har åkt ner i vasken under tiden.

C* visar tecken på handfast kärlek genom att tömma vattenlåset dan därpå och hitta skruvarna.

Han gör förinstallationer, sk-tn funkar inte.

Allt detta trots att jag redan vet att jag inte vill vara ansluten till en apparat som ska KONTROLLERA mitt liv. Jag som gör mentalt motstånd mot sådant: att ha laddad mobiltelefon jämt och kundkort i affärer och andra Orwell-grejer.

Men man måste utmana sina begränsningar så på måndag beställer jag en ny apparajt. Fortsättning följer ev.