Domus


Lördag på stan. Veckans goda handling. En gammal skröplig dam kom med sin rullator. Hon skulle till att bära upp sin rullator uppför betongtrappan vid Domus. Snöig, isig hal. I paritet med att bestiga Mount Everest när man är 80. "Jag har ingen i hela världen att skicka på ärenden" sa hon. Övergav henne vid änden av trappan efter att ha släpat upp rullatorn. Domus är epicentrat för många av kommunens gamlingar. De äter på restaurangen och spelar på spelautomater. många tar bussen in till stan för att handla. Hoppas hon klarade sig. Utanför Domus har de samlat ihop en rejäl snöhög som blivit bonusleklplats för barnen. Samspråkade med en kul pappa. "våra barn hostar likadant" hahahah ha. Jodå, det gjorde de.

På bibblan läste jag artiklar ur hälsotidningar, Bang och om barnpsykologen Jesper Juul. Mycket intressant. Man ska inte använda sig av uppfostringsmetoder, utan vara sig själv. Nannyakutens skamvrå är inget annat än psykiskt våld som distanserar barnen från dig. Se dem som individer och inte som projekt. Visst är det så. Man tillämpar inte olika METODER om man har en bångstyrig man fru (iväg i skamvrån med dig) hehehe. Tror jag ska läsa en Jesper Juul-bok.

Hittade även en film om den tjeckiska MULLVADEN på bibblan. SÅÅ bra.

Under tiden var A och B på dans.


Kvällens avslutning "Little miss sunshine". Fin liten filmrulle.

Kommentarer

Anonym sa…
Hej,Jesper Juul har jag 2 böcker av, dock ej läst, håller på med 1, den är bra. Vissa exempel är väldigt slående, just att det lätt blir fel fokus och att prata över huvudet på barnen istället för att lyssna på dem.Nog är jag mig själv (med hormonerna stormande i min stora kropp), blev helt tokig på E idag när hon först säger "äta, hungrig" på morgonen och sedan inte äter en smula. Brukar peta i sig gröt och något smörgåsrån på morgonen. Tröttnade och slet ner henne från stolen, borstade tänderna på henne och klädde henne raskt och begav oss till dagmamman. Vi satt och blängde på varann i bilen... Ingen sa något. Vinkade glatt av mig och såg enbart lycklig ut!Hon åt inte hos dagmamman heller, men lunch och mellanmål åts bra. Ja,ja, bara 2 veckor till beräknad nedkomst, och jag ser fram emot att i sakta tempo få tillbaka min kropp, kan snart inte nå datorn på jobbet, inte resa mig, allt tar tid, går sakta etc. Kram A
Enna sa…
Spänningen stiger. Kom inte E lite tidigare? Håller tummarna för att ni får en bra start!

Igårkväll fick jag ett jaktplan i huvét så blodet sprutade. Tänkte: hur var det nu man skulle göra enligt Juul? Min spontana reaktion var att börja fnissa....
Sedan fick jag ju säga "det här är faktiskt FAARLIGT".

Får se vilka lärdomar kidsen drar av det här...

Populära inlägg